Christer Blomberg
Något som inte kan sägas nog ofta är – förvissa dig om att upphittade djurungar verkligen är övergivna!
Många djur lämnar ofta sina ungar ensamma under stora delar av dagen och vi viltrehabiliterare får alltför ofta in ungar som inte alls hade behövts komma in. Ungar som får stanna hos sina föräldrar har oftast en mycket större chans till överlevnad och ett vanligt djurliv.
Harhonor lämnar sina paltar under större delen av dagen och syskonen kan dessutom vara utspridda på olika platser. Harmamman flyttar sina ungar i gryning och skymning då det är lugnt och stilla ute.
Även rådjurshonor lämnar sina kid och ger di vid några få tillfällen varje dygn, oftast i gryning och skymning. Ett kid som är övergivet visar tydligt att något är fel. Det går/vacklar, skriker och visar symtom på nedsatt allmäntillstånd.
Kråkfågelungar och björktrastungar lämnar sina bon en dryg vecka innan de är flygfärdiga. De hoppar på marken och matas av sina föräldrar, de söker också skydd i buskar och liknande. Försöker du fånga en unge som inte är moderlös så kommer föräldrarna att försvara ungen.
Även andra djurföräldrar med ungar tillbringar många timmar i sökandet efter mat. Ingrip inte om det verkar som att ungen mår bra. Titta gärna till ungen efter några timmar (lugnt och tyst) utan att störa djuret och titta från avstånd. Först när du försäkrat dig att ungen verkligen är övergiven kan du hämta den och söka rätt på rehabiliterare.
