Det vanligaste som drabbar igelkottarna att de blir påkörda eller attackerade av hund. Givetvis kan de skada sig på andra sätt också men trafikerade vägar är absolut det farligaste för de värnlösa igelkottarna. Dessutom flyr de inte på sina korta ben utan rullar ihop sig när en fara nalkas.
Igelkottsungar lever i en farofylld tillvaro sitt första levnadsår. Dels ska de klara sig på egen hand efter 6 veckor då det är dags att lämna boet och det är inte alltid lätt att hitta föda i den omfattning de behöver. Det kan också vara brist på naturlig föda om det till exempel är väldigt torrt i markerna och efter en tid av svält så lägger sig den unga igelkotten utmattad och helt öppet och blir därmed väldigt sårbar.
Det är inte ovanligt att när någon person äntligen uppmärksammar en igelkottsunge så kan den vara täckt av larver från spyflugor som trott den vara död. När en igelkott sover så går kroppstemperaturen ned och ligger igelkotten helt blottad och utslagen på till exempel en gräsmatta så blir den lätt ett offer för spyflugor. Det går dock att råda bot på men den behöver komma till en viltrehabiliterare så fort som möjligt.
Om du har hittat en skadad igelkott eller igelkottsunge, klicka här för att hitta kontaktuppgifter till viltrehabiliterare.
Om igelkotten
Även om igelkotten, Erinaceus europaeus, är känd för att äta det mesta tillhör den insektsätare, vilket gör dess tillvaro säsongsberoende. När det börjar bli kallare om hösten och insekterna så sakteliga försvinner, förlorar igelkotten också sin huvudsakliga födokälla. Eftersom igelkotten inte kan flytta som våra sommargäster flyttfåglarna till varmare breddgrader, går den i dvala under vintern. Dvala, eller hibernering som det heter, innebär att igelkottens kroppsfunktioner sätts ned till ?energisparläge?, bl.a. sjunker kroppstemperaturen till under 10 oC, hjärtat slår mindre än tjugo slag i minuten och det kan gå flera minuter mellan varje andetag.
Under dvalan får igelkotten energi genom att bryta ner de fettreserver som den byggt upp under sommarmånaderna. Det är tyvärr vanligt att igelkottar som inte hittat tillräckligt med mat under sommar och höst har för små fettreserver och därför inte överlever vinterdvalan.
Igelkottar i Storbritannien måste väga minst 450 gram innan de hibernerar för att överleva. I vår del av världen behövs större fettreserver för att igelkottar ska klara vintrarna och det varierar geografiskt. Men man kan generellt säga att ju högre vikt desto större chanser till överlevnad och i de mellersta delarna av landet är en vikt på ca ett kilo optimal när dvalan inleds. Igelkottsungar som förbereder sig inför sin första vinter är särskilt utsatta. Mindre än en tredjedel av igelkottsungarna överlever det första året. Igelkottar som överlevt en vinter har större chans att överleva nästa.
Föda
Igelkottens naturliga föda utgörs till stor del av skalbaggar, larver och daggmask. Det blir den inte fet av, så för att hjälpa igelkotten att lägga på lite vikt och ge den bättre chanser till överlevnad kan du lägga ut mat. Lämplig mat är kattmat, men matrester och bröd går också bra. Vatten duger bra till dryck och kan vara livsavgörande under varma och torra somrar.
Du behöver inte vara orolig för att igelkottarna ska glömma hur de hittar föda på egen hand, det har visat sig att igelkottar som återkommer till en matningsplats både besöker flera olika matningsplatser och finner mat på egen hand. Igelkotten är lite av ett matvrak av naturen och kan bli överviktig utan att ta skada av det, snarare tvärtom. Övervikten har en funktion och är livsnödvändig. Matning skadar alltså inte så länge maten är nyttig, kaloririk och inte innehåller bekämpningsmedel. Tyvärr får igelkotten lätt i sig bekämpningsmedel när den äter de skadeinsekter vi människor försöker bespruta bort. Undvik därför att använda bekämpningsmedel som inte är säkra för igelkottar.
Övervintring
Ett gissel för igelkottarna är bristen på bra övervintringsställen. För att överleva vintern är igelkottarna beroende av varma, torra platser att sova i. I naturen föredrar igelkotten att bygga övervintringsbon i busksnår med lövsamlingar. En igelkott kan bygga flera bon och delar helst inte bon med andra igelkottar.
I dagens välskötta parker och trädgårdar städas löv och ris bort, vilket gör området ogästvänligt för igelkottar. En enkel åtgärd för att hjälpa igelkotten är att låta ris- och lövhögar ligga kvar i något ensligt hörn av trädgården. Du kan även bygga bon åt dem, instruktioner och ritningar finns bland länksamlingen nedan. Majbrasor, som vi samlar till under en längre tid och som står ostörda, är vanliga tillhåll för igelkottar och riskerar att bli en dödsfälla då högen antänds. För att undvika att bränna upp eventuella igelkottar i majbrasan är det lämpligt att flytta på högen innan den antänds. Eller samla ris och kvistar någon vecka innan Valborg.
Texten är hämtad på Örnsköldsvik Kommuns hemsida