KFV Rättviks viltjour har haft tillstånd att rehabilitera fåglar, ekorrar, harar och igelkottar i mer än tio år. Tusentals djur har passerat vår anläggning och ändå är varje säsong en ny upplevelse och vi möts av nya situationer och frågor.
Jag sade här om dagen till en av våra veterinärer att det är inte matematik vi jobbar med, ettor och nollor och bestämda svar. Det vi jobbar med är biologi, allt kan hända och ingenting är givet.
I början av mars i år var det kring minus tio grader och gnistrande kallt med en meter snö på backen. Då ringer en kvinna som har hittat en liten fågelunge på en skogsväg. Eftersom det inte finns några fågelungar här ute i skogen på vintern (stadsduvor inne i byarna och ugglorna om någon månad undantaget) så har jag svårt att tro henne men hon skickar en bild och mycket riktigt är det en unge.
Upphittaren kommer in med ungen men vi lyckas inte räkna ut vilken fågel det kan vara. Den har i alla fall en fröätarnäbb så vi vet vad vi skall mata den med. Vi skickar ut bilder till de duktiga ornitologer vi känner men ingen känner sig säker.
Genom kunniga ornitologen Tommy Järås får vi tipset att korsnäbbar häckar så här tidigt på året för att synka med när granarna släpper sina frön. Näringsrika granfrön är vad korsnäbbar matar upp sina ungar med.
Men vår fågelunge har ingen korsad näbb. Vad sjutton kan det då vara?
Efter ytterligare en del efterforskande hittar vi informationen att ungarna inte har näbben i kors när de kläcks. Korsväxandet sker allt efter att ungen växer och utvecklas.
Någon månad efter ankomst börjar näbbspetsarna visa tecken på att lägga sig i kors och ytterligare en vecka senare syns det tydligt.
När näbben tydligt ligger korsad så börjar också ungen, med stor entusiasm, jobba på att lära sig att öppna grankottarnas fjäll för att komma åt de goda frön som gömmer sig där bakom. Korsnäbbar sticker i näbben mellan kottefjällen och vrider med rejäl kraft över- och undernäbben åt sidan och lirkar ur fröet med tungan. Det gick alltså inte att bara lägga in kottar till fågeln utan de behövde knytas fast i burgallret så att det fanns en fast punkt att ta spjärn emot.
Efter en tid i en voljär utomhus kunde ungen släppas i en fin granskog i närheten av Enåns Naturreservat i Rättvik. Vi önskar den all lycka med livet!
