Vad är det som skiljer människan från djuren – egentligen? Är det vår förmåga att använda verktyg? Vårt språk? Eller vår kapacitet att minnas det förflutna och planera för framtiden? Den moderna människan har alltid varit angelägen om att distansera sig från djuren och framställa sig själv som planetens främsta art. I detta har människans intelligens och känslospektrum länge varit viktiga byggstenar. Men de senaste decenniernas forskning på djurkognition har i allt högre grad ifrågasatt – och i vissa fall även motbevisat – att människan är ensam om dessa förmågor.
Råttor kan ångra sina egna handlingar, kråkor tillverka verktyg och elefanter skilja på människor baserat på ålder, kön och språk. Apor kan lära sig av varandras misstag och förmågan att knyta och underhålla vänskapsband är väldokumenterad hos ett stort antal arter. I boken ”Are we smart enough to know how smart animals are” sammanfattar den nederländska primatologen och etologen Frans de Waal den senaste tidens omfattande forskning på kråkor, delfiner, papegojor, får, fladdermöss, valar, schimpanser och bonobos. Boken visar att djurens intelligens och förmågor länge underskattas och missförståtts. Den centrala frågan är enligt Frans de Waal inte huruvida djuren är smarta, utan om vi människor är smarta nog att förstå oss på dem.
Anledningen till att människan tidigare grovt underskattat djurens förmågor ligger enligt de Waal i det tankesätt som länge dominerat forskningen. Tidigare utgick man ifrån att djuren antingen var ”stimulans-respons maskiner” ute efter att få belöningar och undvika bestraffningar eller ”genetiskt begåvade robotar” med användbara instinkter. Problemet med detta synsätt var att det utlämnade flera viktiga aspekter i djurens inre och yttre värld. Frans de Waal pläderar i sin bok för att all forskning på djurs intelligens måste utgå från artens egna kontext. “There are many different forms of intelligence; each should be valuated only relative to its environment. “.
Det finns ett citat som länge cirkulerat på sociala medier. Den har felaktigt tillskrivits Albert Einstein men oavsett vem som är dess upphovsman/upphovskvinna beskriver den väl de Waals poäng. “Everybody is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid.”
Människan har i sitt utforskande av djurens förmågor utgått från det som är viktigt i en människas liv. Men det är varken meningsfullt eller rättvist att bedöma en ekorres förmåga att räkna, ifall förmågan att räkna inte är vad ett ekorrliv går ut på. En ekorres liv handlar om att minas var hen har lagrat sina nötter och därmed är dess intelligens geospatial och bör mätas därefter.
Boken som hyllats av en enig kritikerkår och som hamnat på The New Yorks Times Bestsellerlista har redan kommit att kallas en modern klassiker. Den ställer essentiella frågor som sträcker långt bortom djurkognitionsens forskningsområde. Den pekar på klassiska frågor inom vetenskapsteorin men den lyfter även frågan om varför människan som art är så mån om att distansera sig från djuren? Är det kanske så att människan skulle behöva förhålla sig annorlunda mot djuren ifall gränsen mellan människan och djur suddades ut? Skulle vi behöva tillskriva dem rättigheter och respekt som de inte får idag?
- Författare Frans de Waal
- Titel: Are We Smart Enough to Know How Smart Animals Are?
- Publicerad: 2016 by W.W. Norton