Kära medlemmar, gåvogivare och följare på sociala medier.
Tack för ert stöd och visad uppskattning genom året som gått. Det har varit händelserikt och väldigt intensivt.
Under de trettio år som vi tagit emot skadat vilt så har vi aldrig någonsin förr tagit emot så extremt många ekorrungar. Backar vi tillbaka till tidig vår i år så var mars månad ovanligt varm vilket ledde till att första kullen ekorrungar föddes tidigare än vanligt. Under april, när temperaturen åter föll, så fick vi därför in över sjuttio stycken ekorrungar i olika skick. Där och då drog säsongen i gång och under sommaren kom ytterligare ett hundratal unga ekorrar in i olika ålder. Dagarna gick in i varandra och från 06:00 till 21:00 matades och kissades småttingarna var tredje timme.
En och annan vuxen ekorre har vi också tagit emot. Vuxna ekorrar får vi in framför allt på grund av fall från hög höjd eller efter de kolliderat med bilar. En av dessa, en ovanligt stor ekorrhona kom in efter ett fall från en tall. Hennes öron var täckta av en hård skorpa av blod och vi tog henne till Djursjukhuset Awake på Södermalm. Jag trodde inte hon skulle ha en chans utan skulle få somna in. Ett par timmar senare blev jag kontaktad av chefsveterinären Felicia och jag var beredd på ett sorgligt besked. Men istället berättade hon att de sövt henne och tagit bort de hårda skorporna som täckte öronen. I övrigt var hon i bra skick förutom att hon behövde fysioterapi p g a hjärnskakningen. Jag har erfarenhet av skallskador på ekorrar tack vare en praktikperiod på Center for Rehabilitation Of Wildlife (CROW Clinic) i Florida. Viktigt var ju också givetvis att hon fick i sig näring och inne i sitt bo bjöds hon på skalade valnötter och hasselnötter. Varje morgon och kväll fick hon massage och stretching. Efter två veckor inredde jag den stora boxen med leksaker till gnagare som broar och tunnlar. Varje morgon när jag skulle fylla på med mat och byta vatten kunde jag se att det gick framåt. Broar låg upp och ned, tunnlar hade förflyttat sig och hon ville inte längre ha massage. Efter ca sex veckor var det så dags att flytta ut till släppvoljären. I normala fall hade hon blivit släppt på fyndplatsen men hon behövde ytterligare bevakad utetid innan jag öppnade luckan.
Så kom då dagen när det var dags och givetvis var jag orolig. Men… bara några dagar senare såg jag henne klättrande upp för en av de höga tallarna. Hon hoppade från gren till gren utan att visa ett spår av sitt trauma. Jag träffar på henne dagligen och så sent som i morse kom hon farandes som en raket för att äta frukost i släppvoljären som står öppen för frisläppta ekorrar hela vintern.
Lycka är att rädda livet på ett vilt djur och släppa det tillbaka till naturen där det hör hemma. Det finns inget större.
Jag önskar er alla en riktigt God Jul
Catarina Krång ordförande NVR
❤️🎄🎅🏼🎁
🧡För att ge en gåva
Swisha till 1234551503
Ange ”gåva”
🧡eller sätt in en gåva på Nordea PG 8004-4, Nordens Viltrehabilitering.
🧡 PayPal
Paypal.me/nordensviltrehab
