Branden i Västmanland har kommit att gå till historien som en av de största i svensk modern tid. Över 13 800 hektar brann, en man omkom och flera skadades. Totalt evakuerades omkring 1000 personer och 2 000 tamdjur. Räddningsarbete var enormt och oron stor – speciellt för de vilda djuren. Vart sökte de sig? Och vilka konsekvenser fick branden för deras liv? Drygt ett och halvt år efter branden vänder vi blicken mot Västmanland för att ställa dessa frågor.
Larmet om branden inkom torsdagen den 31 juli 2014. Klockan var då 13.29. På ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammars kommun, nära gränsen till Sala kommun, hade man under dagen utfört markberedning. Det hade varit varmt och tort under hela julimånad. Semesterfirare runt om i landet njöt av värmen och kvällspressen skyltade med värmerekord. När larmet inkom till SOS Alarm uppgavs branden vara 20 x 30 meter. Men den växte snabbt. Under två intensiva veckor pågick släckningsarbetet men väder & vind, resursbrist och en svårnavigerad terräng gjorde släckningsarbetet svårt.
Flykten undan lågorna: ditt sökte sig de vilda djuren
Medan människor och tamdjur evakuerades från det brandhärjade området fanns det inte mycket som räddningspersonalen kunde göra för de vilda djuren. Sedan tidigare visste man att större djur, så som älgar, hjortar, rådjur, rävar och grävlingar klarar sig relativt väl i samband brand. De känner av röken på håll och flyr in i angränsande områden. Betydligt värre är det för små djur. Sniglar, spindlar, ödlor, ormar, paddor, möss och sorkar blir ofta kvar i området. Där söker de skydd i håligheter och under mark. Vid mindre bränder kan många klara sig på detta sätt. Studier från utlandet visar att många arter klarar sig förvånansvärt väl genom att uppsöka fuktiga krypin. Men skogsbranden i Västmanland var omfattande och marken blev på stora områden väldigt het. Därför befaras många mindre djur ha dött till följd av branden. Även fågelungar som ännu inte lärt sig att flyga, som till exempel orrar och tjädrar tros ha tagit stor skada av branden.
Viltstängslen – en dödsfälla?
En fråga som oroade många var viltstängslen som omgav stora delar av det brandhärjade området. Kunde det vara så att dessa stängsel som satts upp för att skydda djuren från att komma ut på trafikerade leder även lett till att de stängdes inne i det brandhärjade området?
– Det förekom uppgifter om djur längs viltstängsel på riksvägarna i området, men Länsstyrelsen ska ha kontrollerat detta och de fann inga skadade eller trängda djur vid viltstängslen. Större djur reagerar tidigt på brandrök och det krävs nog väldigt olyckliga omständigheter för att djur ska bli omringade mellan eld och viltstängsel, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuseet.
Hjälpande händer på plats
Medan oron växte sig allt större runt om i landet bestämde sig organisationen Djurens rätt för att starta och finansiera en räddningsaktion i området. Under brandens andra vecka koordinerade de arbetet där viltrehabiliterare från närområdet patrullerade det drabbade området. Även viltrehabiliterade från andra delar av landet kontaktades och var beredda att rycka ut. Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens rätt beskriver utmaningarna med räddningsaktionen.
– Svårigheten för viltrehabiliterarna var att de inte fick tillgång till själva området. De kunde bara röra sig utanför avspärrningarna. De fick förlita sig på rapporter från allmänheten om skadade djur.
Avspärrningarna som sattes upp av säkerhetsskäl gjorde att räddningsaktionen bara kunde omhänderta ett begränsat antal vilda djur. Enligt Camilla Björkbom går det inte att utesluta att det fanns skadade djur i området som inte fick vård även om kompetensen fanns på plats.
– Viltrehabiliterarna var beredda för att ta hand om rök- och brännskadade samt chockade djur. Men det var bara något enstaka djur, främst igelkottar som hittades med rökskador.
Ändå ser Camilla Björkbom tillbaka på räddningsaktionen som en viktig erfarenhet som i framtiden kan leda till ett effektivare räddningsarbete.
– Vi har byggt upp samarbetet med viltrehabiliterare och det finns möjlighet att genomföra liknande insatser vid framtida katastrofer.
Djurens rätt drog ett tungt lass och stod även för finansieringen av räddningsaktionen. Hade inte statliga och kommunala aktörer kunnat göra mer?
– Kommuner och media hjälpte till jättebra att sprida information om var allmänheten kunde vända sig om de hittade skadade djur, och räddningstjänst och personal på plats hade också numret. Det var väldigt positivt och alla ska ha en stor eloge, säger Camilla Björkbom.
Samtidigt som hon gärna skulle ser en gemensam krisplan som aktivt tar tillvara på viltrehabiliterarnas kompetenser.
–Det vore bra att ha en krisplan tillsammans med kommunala aktörer inför liknande framtida katastrofer så att kommunen känner till att viltrehabiliterare finns.
Ur askan spirar livet
Trots att branden orsakade stor skada och lidande för såväl människa som djur har branden även fört något gott med sig. I det brandhärjade område har en unik miljö vuxit fram som endast kan uppstå just genom brand. Detta har get upphov till en ovanlig flora och fauna som kommer att skyddas genom ett nyinstiftat naturreservat.
Hälleskogsbrännan – ett av Sveriges största naturreservat
Kort efter branden uppstod funderingar kring att instifta ett naturreservat i det brandhärjade området som tidigare huserat tre mindre naturreservat. Det fanns en önskan om att skydda den unika miljö som uppstått och samtidigt göra den tillgänglig för allmänheten. Förra året öppnade naturreservatet och det är redan omtyckt och välbesökt. Naturreservatet omfattar 6400 hektar är ett av Syd-och Mellansveriges största. Forskning och inventering av djur- och växtliv i reservatet har påbörjats och det finns bl.a. kameror som tar kort på djur som rör sig i området.
Ett hackspettseldorado
Att bränder är en nödvändighet för att bevara mångfalden i naturen är inget nytt inom naturvården. Det är inte ovanligt att man anlägger mindre naturvårdsbränder just för att gynna de arter som är beroende av den miljö som uppstår efter en brand. Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog vid Naturhistoriska riksmuseet, berättar att miljön i det brandhärjade området förändras helt. På många områden har hela förnalagret brunnit upp och där finns bara mineraljord kvar. Detta gör att djur som levde i området tidigare inte alls trivs. Istället spirar växter och arter som inte fanns där tidigare. Skalbaggar och insektslarver som frodas i brandhärjad ved finns det nu gott av. Något som i sin tur gett upphov till att många hackspettar söker sig ditt.
– Just nu är Hälleskogsbrännan ett hackspettseldorado, säger Didrik Vanhoenacker.
Den som besöker området kan bevittna detta skådespel.
skribent: Isadora Spoerer